En tavla...


Det var något speciellt med sommaren 2020, den liksom höll sig kvar och tog hand om oss, på ett sätt som naturen så väl kan göra. Det blev också på något vis en sommaren med en massa otroligt vackra solnedgångar. Alldeles gratis blev vi serverade storslagna färger och vackra vyer. Jag har egentligen aldrig varit så inne på att fotografera just solnedgångar men i år blev jag på något sätt väldigt inspirerad av att ge mig ut och fotografera dem.


En av mina kunder hade önskemål om en tavla med ett fotografi av sin omgivande natur ut mot en vacker vy med solnedgången som bakgrund. Just det här ville de föreviga.

Jag tror kanske det var någonstans där i detta jag började att också föreviga mina egna solnedgångar. Det blev ett antal innan sommarens slut...

Rängsand, Vellingeängar, Bohuslän...


Det blev ett antal av de mjuka solnedgångarna hemmavid och några från Bohuslän. Nu finns de här och jag kan lätt plocka fram dem när kyla och mörker gör intåg,

Tavlan vi skapade i maj hänger nu i ett hem någonstans i Skåne och den ger förhoppningsvis också värme och fina reflektioner för lång tid framöver.

För det är väl precis just så det ska vara - fotografier för medvetna stunder, fotografier som betyder något för just dig, vad än det må vara. Fotografier som kan följa med, år efter år,

Precis just så. En serie ögonblick med lång hållbarhet, där ingen ingen bäst före datum ställer krav på att något måste bytas ut.

Jag känner att sommarens vackra avslut har gjort en fin övergång till höst och jag tror att vi kanske kan vara redo för en ny årstid nu...



den linje i blickfältet där markytan och himlen möts, dvs den mest avlägsna punkten på markytan som man kan se.